Stilexempel

Bild

"Sakta skruvades morgondagen fram i nattens tystnad."

Eklöf Mats, Sländans dag

"Snart skulle inget skilja honom från den dag som stod där som en kallgrå mur över hans livsväg."

Eklöf Mats, Sländans dag

"En kniv hade gått genom natten och hans gårdagar hade skurits bort av snittet och kastats undan som fiskrenset efter fångsten. "

Eklöf Mats; Sländans dag

"Han kände hatet och ilskan som en kvävande klump i halsen."

Eklöf Mats; Sländans dag

"Far Santteris sorgsna blick. Han såg den framför sig, glanslöst grå som berghällen...."

Eklöf Mats; Sländans dag

"Han såg belåten ut, som om han nyss funnit en peng i landsvägsgruset."

Eklöf Mats; Sländans dag

"Olavi kände risporna av godsägarens röst i sin hud.

Eklöf Mats; Sländans dag

"Hon hade ett ansikte med kantiga kindknotor, fullt med skarpa rynkor, som om det var utskuret i trä."

Eklöf Mats; Sländans dag

"Olavi kunde inte hindra sina tankar att kretsa, som en fluga runt en het fläsksvål, kring hämnd.

Eklöf Mats; Sländans dag

"Han sa ingenting, men Olavi såg leendet dö ut i hans ansikte och en underlig glimt tändes i hans djupt liggande ögon, som en blixtsnabb reflex i ett knivblad."

Eklöf Mats; Sländans dag

"Olavi såg Esa försvinna i dörröppningen, krumryggad, grå, tassande som en stor råtta som hasar in i sitt hål."

Eklöf Mats; Sländans dag

"Hans ögon var gula som tenortabletter som man sugit ganska länge på och han såg häpen ut."

"Agneta Plejel","Hundstjärnan"

"Nu står Olavi åter i det flödande, alldeles vita solljuset som skär som rakblad i ögonen."

Eklöf Mats; Sländans dag

"En dag är till ända. En kväll sänker sig som ett tryck över bröstet, över en värkande drängkropp utsträckt på en knölig brits. En dag är till ända."

Eklöf Mats; Sländans dag

"Olavis röst var låg, men den tycktes ändå stiga mot vårhimlen som ett rop, fylla rymden, omsluta byggnader, gårdsplan, lindar och hagar som en stor kupad hand."

Eklöf Mats; Sländans dag

"Deras röster sjönk in i Olavi och stannade kvar, som märken i själen, lika tydliga som hudens ärr, minnande om glädjen som ärret om den flydda smärtan.

Eklöf Mats; Sländans dag

"ännu dallrade i luften hans bekännelse som lärkans sång över åkertegen."

Eklöf Mats; Sländans dag

"Men när han sitter där hopsjunken på en rankig stol i drängstugans grumliga eftermiddagar, kämpande mot den meningslösa trötthet som är arbetsveckans enda gåva till honom, då ser Olavi Pentti."

Eklöf Mats; Sländans dag

"Och där långt bortifrån tycktes den komma svävande, frågan, som ett maskrosfrö och slå rot i hans hjärna: - Varför blev just jag utvald?"

Eklöf Mats; Sländans dag

"Oskar Kron talar ett blandspråk: ett fint stadstal insprängt med grov bonddialekt, väl omrört som murbruk, så att det låter som om två personer talade i mun på varandra."

Lundkvist Artur; Vindingevals

"Saftiga svordomar och ovanliga prydnadsord glimmar till likt fiskdrag i det flödande snacket. Oskar Kron talar fort, med salivstänk och smidig tunga, med snärt på orden som om han ledsagade dem med piskknallar, vilket han ju ibland också gör.",

Lundkvist Artur; Vindingevals

"Stora ytor att raka, som en bakdel. Men raka sig måste han för att för att inte den ljusa, tunna skäggstubben ska komma honom att se ut som något möglande, som en från augusti överbliven fullmåne."

Lundkvist Artur; Vindingevals

"Ur hinken hämtar han upp hela skopor vatten och tömmer dem i sig. Det gurglar som i ett dike, och han rapar ljudligt efter hand som vattnet sjunker undan liksom avsatsvis."

Lundkvist Artur; Vindingevals

"Sen till Lindins butik, där han uppfyller den kvidande skinnsoffan och låter blicken vandra över hyllorna, liksom en tunga drar över tänder med goda matrester i."

Lundkvist Artur; Vindingevals

"-Och då fick hjälparna hålla käft när montörerna yttrade sig, sade han och spetsade blicken. Den var så vass att man kunnat sy ihop ett par skor med den."

Johnson Eyvind; Slutspel i ungdomen

"Middagen började klockan sju, för då blev man av med gästerna i god tid. Innan soppan kom fram, blev ju tyst som vanligt, och sexton högerhänder syntes rulla brödkulor, så att bordet liknade en ebbstrand med krälande krabbor."

Strindberg August ; Svarta fanor

"Max rökte och blåste ut ringar som vindade upp sig likt garnhärvor eller svängde omkring i älvdansar.","Strindberg August","Svarta fanor"

Strindberg August ; Svarta fanor

"Mannen tycktes född med glasögon, ty ingen hade sett hans blickar, troligen därför att de onaturligt stora ögonen, två halvlegade ankägg, alltid voro blodsprängda av whisky och gula av tobak och raseri."

Strindberg August ; Svarta fanor

"Falkenström tog papperet och skrev på med en vårdslös min som om tjugu tusen var en pris snus för honom."

Strindberg August ; Svarta fanor

"Det blev gräl; Lögnroth tog eld i toppen och kastade ut rök och lågor, men Zachris släckte. - Det är ett d-a sätt att låta gästerna betala.","Strindberg August","Svarta fanor"

"När Zachris kom ner såg han anskrämlig ut; näsan hade sjunkit in och låg som en nysatt potatis i fårorna kring mustaschen."

Strindberg August ; Svarta fanor

"När Zachris kom ner såg han anskrämlig ut; näsan hade sjunkit in och låg som en nysatt potatis i fårorna kring mustaschen. I sömnen tycktes all ondskor ha kokat ihop till sprängämnen, och när han fann Jenny ensam, tände han på ogenerat. - Va är det för ett d-a sätt att duka kokottsupé i förmaket så att jag ska gå som ett åtlöje för pigorna. "

Strindberg August ; Svarta fanor

"Men när jag fortsätter känner jag plötsligt all min ångest bryta fram, hör jag rösten darra av rörelse, som när en människa ropar i djupaste nöd.

Pär Lagerkvist; Den fordringsfulla gästen

"Snyter sig snabbt i nypan, snoret utblåst som ett skott snett i marken. Och spottstrålen likadant, fräsande till mot jorden."

"Lundkvist Artur","Vindingevals"

Personifikation

"Genom att tänka mycket förvärvar man en aktningsvärd flintskallighet. Det är inte endast så att huvudsvålen växer upp genom håret, utan processen försiggår ävenledes på så sätt, att hårmassorna..... förskräckt störta sig utför huvudsvålens sluttning och söka sin tillflykt i nacken och bakom öronen, där de under många år föra en ömklig tillvaro medan de avvakta skallens hopsjunkande, när detta icke sker gråna de så småningom."

"Johnson Eyvind","Slutspel i ungdomen"

"Sen till Lindins butik, där han uppfyller den kvidande skinnsoffan och låter blicken vandra över hyllorna, liksom en tunga drar över tänder med goda matrester i."

"Lundkvist Artur","Vindingevals"

"Men denna gång, då han sakta drog igen dörren och såg Esa slukas av den snabbt avsmalnande dörrspringan, kände han också något annat - ett plötsligt medlidande, en önskan att sträcka ut handen mot denna motbjudande figur, väcka honom, tilltala honom, införliva honom i en gemenskap. "

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Björkarna borta i hagen, svepande sin lövskrud kring sig, tätare för var dag."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Godsägarens vassa, spända röst skar genom dammet."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Och när Pentti var full kunde han låta de mest häpnandsväckande ord tumla om mellan drängstugans fyra väggar, rumstera i den gamla nötta gråheten, skaka om drängkropparna ordentligt."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Nu måste han åter böja sig efter brödbiten - och han hade den konstiga känslan att tiden gick ifrån honom, smet förbi, medan han böjde sig."

"Johnson Eyvind","Slutspel i ungdomen"

"De hade grävt sig genom tjälen och ner till den mjuka, ångande leran, där varje spadtag sade smack och kluck som om man hade stått där och dragit upp jättekorkar."

"Johnson Eyvind","Slutspel i ungdomen"

"- Ja, dom med sina stumpar, sa han vresigt och leran smackade och kluckade och var med på saken."

"Johnson Eyvind","Slutspel i ungdomen"

2-tal adjektiv

"Godsägarens vassa, spända röst skar genom dammet.",

Eklöf Mats; Sländans dag

"Grova, brutala typer som älta cement i väldiga tråg. Svartmuskiga, tvetydiga individer som bryta upp trappuppgångarna. Underliga, misstänkta figurer som fernissa ledstänger, polera fönster, flytta belysningsarmaturen."

Pär Lagerkvist; Den fordringsfulla gästen

3-tal adjektiv

"Olavi hade suttit tyst, tittat ned i backen där några kolsvarta, förtorkade och förkrympta tångruskor rasslat svagt i kvällsbrisen.

Eklöf Mats; Sländans dag

"Svaret var tvekande, Olavis röst var matt, torr, klanglös, men Enso lät sig nöja."

Eklöf Mats; Sländans dag

"Och nu stod Olavi där, förvirrad, brydd, överrumplad av sig själv, med sin bekännelse ännu dallrande i luften."

Eklöf Mats; Sländans dag

"Och jag ligger om natten i min säng, där järnslåarna skära mig djupt in i ryggen, utan att kunna sova, sjuk, utmattad, söndersliten. år efter år. år efter år. Ty tiden här går med rasande fart! Knappt har man börjat förrän man är långt in i det.

Pär Lagerkvist; Den fordringsfulla gästen

3-tal adjektiv+substantiv

Den sträva klangen i fars stämma, de tövande orden, den långa förlägna tystnaden mellan orden.

Eklöf Mats; Sländans dag

3-tal substantiv

"Inte det språk jag talar, inte vårt språk, utan en förvridning, förvrängning, ett förringande av vårt språk, som för att förvrida, förvränga, förringa oss."

Eklöf Mats; Sländans dag

"I skam, vrede, besvikelse."

Eklöf Mats; Sländans dag

"Gustav är kortvuxen och stabbig, nästan utan hals. Brås mest på modern, men har faderns fina långfingrade händer. Känsliga hästkännarehänder, snattarehänder, knivskärarehänder."

Lundkvist Artur; Vindingevals

"Inte så mycket en kund som en lyssnare, bevittnare, utfyllare."

Lundkvist Artur; Vindingevals

"Jag är förtvivlad. Jag går runt som en fåne, med ett ansikte blekt och dumt av nattvak, ängslan och meningslöst grubbel över mitt öde."

Pär Lagerkvist; Den fordringsfulla gästen

"Jag går från morgon till kväll bland färgpytsar, hyvelspån, cement, jag kliver bland kullvräkta möbler, över färska, doftande brädhögar."

Pär Lagerkvist; Den fordringsfulla gästen

Subjekt, predikat,predikat,predikat

"Till slut steg han försiktigt upp, undvek den knarrande golvtiljan två steg från sängkanten, smög
fram till fönstret och drog gardinen åt sidan."
Eklöf Mats; Sländans dag

"Den rörde vingarna hela tiden , seglade aldrig fram, flög som mot ett mål."

Eklöf Mats; Sländans dag

"Olavis röst var låg, men den tycktes ändå stiga mot vårhimlen som ett rop, fylla rymden, omsluta byggnader, gårdsplan, lindar och hagar som en stor kupad hand."

Eklöf Mats; Sländans dag

"Och när Pentti var full kunde han låta de mest häpnandsväckande ord tumla om mellan drängstugans fyra väggar, rumstera i den gamla nötta gråheten, skaka om drängkropparna ordentligt."

Eklöf Mats; Sländans dag

"Med samma leende fattar han ibland en fet höna mellan händerna, stryker henne tills hon domnar av och bryter sen stilla hennes nacke."

Lundkvist Artur; Vindingevals

"Murar Sundgren söp knappast, rökte inte, tuggade inte snus och försökte inte göra sig duktig."

Johnson Eyvind; Slutspel i ungdomen

Lunte sträckte på halsen, lyfte huvudet, tittade.

Johnson Eyvind; Slutspel i ungdomen

Tillbakablickar

"Han kom att tänka på en saga som mor berättat för honom en gång för länge sen, om pojken och jätten. Här stod han nu för första gången ansikte mot ansikte med den förfärliga jätten . Hur skulle hans saga sluta?"

Eklöf Mats; Sländans dag

3-tal verb

"Inte det språk jag talar, inte vårt språk, utan en förvridning, förvrängning, ett förringande av vårt språk, som för att förvrida, förvränga, förringa oss."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Runt omkring mig hör jag det bråkas, rivas ner, byggas upp. Jag grubblar och grubblar.Varför och varför? Varför och varför?"

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Jag blir knuffad, snäst, åthutad av dessa råa människor, jag är i vägen så snart jag kommer innanför, och jag halkar, överhöljd med hånfulla tillmälen i deras smutsiga spottblakor."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

3-tal verb+pronomen

"Men denna gång, då han sakta drog igen dörren och såg Esa slukas av den snabbt avsmalnande dörrspringan, kände han också något annat - ett plötsligt medlid- ande, en önskan att sträcka ut handen mot denna motbjudande figur, väcka honom, tilltala honom, införliva honom i en gemenskap. "

"Eklöf Mats","Sländans dag"

Anhopning av verb

"Runt omkring mig hamras och larmas det, rivs ner och repareras."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Och så är allt upp och nervänt. Möblerna upptornade i stora travar ute i hallen, målare som måla om väggar och tak, snickare som vända golven och sätta upp ny panel, hamra, bulta, spika. "

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

Likformiga satser

"Kanske skulle jag kunna ringa på betjäningen? Kanske skulle jag kunna be en av betjäningen gå ner på kontoret och inhämta upplysningen? Jag menar, kanske skulle man kunna skriva det på en lapp? "

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"De andra, de som lever där orden och skratten finns, de som skulle kunna rasera hans tystnads murar, de ser honom inte, de söker honom inte, de frågar inte efter honom."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"över svenskens ägor, ja, över hela Jormala by svävade ordet, uppfyllande allt, inträngande överallt - i herrskapets salonger, i drängars och pigors kammare, i lagård och loft , i björkarnas späda kronor och i flyttblocket under dem."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Nu var det sagt. Enso hade hört det. Alla hade hört det. Allt hade hört det. Nu var det sagt."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Det är ju klart som djävulen att för att man ska kunna tänka redigt och djupsinnigt, för att man verkligen ska komma till något resultat, fordras att det ska vara något så när stilla och fredligt omkring en! Det är ju klart att för att man ska kunna få en överblick över det hela, fordras att allt inte ska vara i en sådan helvetes oordning!"

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"å gud, det är förfärligt, jag har ingen rätt att vistas här, inte ens här, inte ens i detta helvete."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Men i denna förvirring kan jag aldrig komma till klarhet, denna oreda kan jag aldrig bringa reda i, inte heller kan jag här samla mig själv till ett ordnat helt."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

Prep, prep, prep

"Olavi följde måsens tysta flykt över himlen. Från gryningsglöden, över gråheten, in i det blå mörkret."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"över den gyllene huvudbyggnaden, över uthusens silverträ, över den tomma bänken vid gräsmattskantens, över brunnslockets blankslitna trähandtag."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

Uppradning av substantiv

"Olavis röst var låg, men den tycktes ändå stiga mot vårhimlen som ett rop, fylla rymden, omsluta byggnader, gårdsplan, lindar och hagar som en stor kupad hand."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Skrik och oväsen, brädstaplar, tegel, leriga byggnadsställningar. Råa karlar, svordomar, spottblakor som man halkar på."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Färgpytsar, hyvelspån, murbruk, spik, sågbockar, huggkubbar. Lukt av färg, kitt, cement och färskt trä. Och ett skrik och ett skrål som i helvete."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

Utbyggd anföringssats

"- Den här boken, sa Munter plötsligt och knackade med pekfingerknogen på den uppslagna sidan."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"- Nej, svarade Jenny, men så häftigt att det hördes hon ljög. - Då kan han ha't som han har't, svarade Falkenström, liksom om han replikerat hennes jakande svar och översatt hennes lögn."

"Strindberg August","Svarta fanor"

"- å det var ingenting, säger jag, tar upp min klocka och ställer den en halv dag tillbaka.."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"- Vad var det om! skriker han hövligt, men redan långt borta."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

Miljöskildring

"öppna fönster rör sig oroligt i blåsten och kastar blixtsken ut över trakten. Dörrar hörs ofta slå, grindar gnisslar och bultar i vinden. "

"Lundkvist Artur","Vindingevals"

Personskildring (flera olika undergrupper)

"Olavi ville helst undvika att hamna i enrum med Esa, som vid deras flyktiga möte tidigare på dagen gjort ett obehagligt intryck på honom. Han mindes det fuktiga, lösa handslaget, den stripiga luggen över den bortvända blicken och strålglansen av snusk kring den hopfallna gestalten."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Snart mötte de gårdsfolk. Aulikki på väg från avträdet, långsamt klivande, med sömnen kvar i kroppen och den svaga dasslukten kvar i sjalen över axlarna."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"år efter år. år efter år. Jag åldras, jag blir en gammal gubbe med tovigt vitt hår, mina händer blir rynkiga, mina läppar dallra."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

Egenskaper

"Oskar Kron talar ett blandspråk: ett fint stadstal insprängt med grov bonddialekt, väl omrört som murbruk, så att det låter som om två personer talade i mun på varandra."

"Lundkvist Artur","Vindingevals"

"Han är artig och burdus samtidigt, smickrar grovt och är oförskämt."

"Lundkvist Artur","Vindingevals"

Rörelse

"Han rör sig det minsta möjliga, raglande, böljande, flåsande. Flyttar sig mellan stolar, hemsnickrat stadiga, dock knakande under hans tyngd. Där han släpar sig fram buktar golvbräderna under honom."

"Lundkvist Artur","Vindingevals"

"Efter denna hälsning flyttade han tyngden från ena skinkan till den andra."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Till slut hasade Pentti med tunga steg runt bordet och slog sig ned mittemot Olavi."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

Röst

"När han talar låter det som en orgel med bristfällig lufttillförsel, med rösten avbruten eller bortdöende bland flämtningar."

"Lundkvist Artur","Vindingevals"

"Penttis röst lät annorlunda härinne. Mörk och dov fortfarande men inte alls så myndigt bullrande som i allén och därute på gården. Stillsamt och försynt som vid en sjukbädd."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Svaret var tvekande, Olavis röst var matt, torr, klanglös, men Enso lät sig nöja."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Olavis röst var låg, men den tycktes ändå stiga mot vårhimlen som ett rop, fylla rymden, omsluta byggnader, gårdsplan, lindar och hagar som en stor kupad hand."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Olavi kände risporna av godsägarens röst i sin hud."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

Ansikte

"Hon hade ett ansikte med kantiga kindknotor, fullt med skarpa rynkor, som om det var utskuret i trä."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Den blekgula huden stramade över kindknotorna i det utmärglade ansiktet, de tunna blodlösa läpparna var spruckna i ett underligt grin, blottande ett par brungula tandstumpar."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Esas trubbiga blick flackade från Olavi till det öppna fönstret och tillbaka. Hans mun gapade och Olavi såg det mörka snuset etsat i den övre tandraden."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Ansiktsfärgen hade stigit, de grå ögonen var glansiga, kring näsroten blänkte en hinna av svett. Den ljusa spetsiga mustaschen var fuktig av brännvin. Håret stod på ända, för Penttis hand for oavbrutet fram och tillbaka över skallen, som alltid då han kom i prattagen."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Kinderna spända påsar med alltför hög färg, en överdriven, lingonröd friskhet som är sjuklig. Stora ytor att raka, som en bakdel. Men raka sig måste han för att för att inte den ljusa, tunna skäggstubben ska komma honom att se ut som något möglande, som en från augusti överbliven fullmåne."

"Lundkvist Artur","Vindingevals"

"Han ler något förvridet bland sina kinder och hakor, flämtande under ett kvävt skratt."

"Lundkvist Artur","Vindingevals"

"När Zachris kom ner såg han anskrämlig ut; näsan hade sjunkit in och låg som en nysatt potatis i fårorna kring mustaschen."

"Strindberg August","Svarta fanor"

Kläder

"Han stödde blåskjortans ljusslitna armbågar i bordsskivan,...","Eklöf Mats","Sländans dag"

"Byxorna är elefantiska, med sorgset nedhängande bak. ","Lundkvist Artur","Vindingevals"

Kroppsbyggnad

"Gustav är kortvuxen och stabbig, nästan utan hals. Brås mest på modern, men har faderns fina långfingrade händer. Känsliga hästkännarehänder, snattarehänder, knivskärarehänder.","Lundkvist Artur","Vindingevals"

"Han är den onormalt fete, den sjuklige med hullet gungande i lösa massor, som vore han höljd i en böljande mantel av fett. Han har bröst nästan som en kvinna, slappa och utbredda, gungande vid varje rörelse.","Lundkvist Artur","Vindingevals"

Kroppshållning

"Olavi såg Esa försvinna i dörröppningen, krumryggad, grå, tassande som en stor råtta som hasar in i sitt hål."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Men när han sitter där hopsjunken på en rankig stol i drängstugans grumliga eftermiddagar, kämpande mot den meningslösa trötthet som är arbetsveckans enda gåva honom, då ser Olavi Pentti. "

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Han ser den svarta västens ryggstycke blänka över Penttis böjda rygg."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

Mening utan subjekt

"Orienterar sig bland nymodigheterna och planerar inköp på lång sikt."

"Lundkvist Artur","Vindingevals"

"Snyter sig snabbt i nypan, snoret utblåst som ett skott snett i marken. Och spottstrålen likadant, fräsande till mot jorden."

"Lundkvist Artur","Vindingevals"

Vanor

"Ett nästan stumt, flämtande skratt som skakar honom inifrån."

"Lundkvist Artur","Vindingevals"

"Snyter sig snabbt i nypan, snoret utblåst som ett skott snett i marken. Och spottstrålen likadant, fräsande till mot jorden."

"Lundkvist Artur","Vindingevals"

"Efter varje förflyttning strömmar svetten ymnigare, ett oumbärligt sköljvatten. Ur hinken hämtar han upp hela skopor vatten och tömmer dem i sig. Det gurglar som i ett dike, och han rapar ljudligt efter hand som vattnet sjunker undan liksom avsatsvis.","Lundkvist Artur","Vindingevals"

Ögon

"Hans kalla fiskögon sökte Olavis men flackade undan när de funnit sitt mål."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Strindberg August","Svarta fanor"

"Far Santteris sorgsna blick. Han såg den framför sig, glanslöst grå som berghällen...."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Han sa ingenting, men Olavi såg leendet dö ut i hans ansikte och en underlig glimt tändes i hans djupt liggande ögon, som en blixtsnabb reflex i ett knivblad."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"-Och då fick hjälparna hålla käft när montörerna yttrade sig, sade han och spetsade blicken. Den var så vass att man kunnat sy ihop ett par skor med den."

"Johnson Eyvind","Slutspel i ungdomen"

"Hans ögon var gula som tenortabletter som man sugit ganska länge på och han såg häpen ut."

"Agneta Plejel","Hundstjärnan"

Omtagning

"En dag är till ända. En kväll sänker sig som ett tryck över bröstet, över en värkande drängkropp utsträckt på en knölig brits. En dag är till ända."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Det blir ett helt kort besök. Och jag ligger om natten i min säng, där järnslåarna skära mig djupt in i ryggen, utan att kunna sova, sjuk, utmattad, söndersliten. år efter år. år efter år. Ty tiden här går med rasande fart! Knappt har man börjat förrän man är långt in i det."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Aldrig brukade han väl visa sig på ställen långt från landsvägarna, aldrig brukade han uppsöka människors boningar."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"En dag är till ända. En kväll sänker sig som ett tryck över bröstet, över en värkande drängkropp utsträckt på en knölig brits. En dag är till ända."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Nu var det sagt. Enso hade hört det. Alla hade hört det. Allt hade hört det. Nu var det sagt. Aino."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Meningen! Meningen! Nej, själv kan jag inte finna den! Själv kan jag inte!"

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Jag söker meningen! Jag söker meningen! Herregud, får jag bara en gång veta vad som menas med det hela, så ska jag nog ocksågripa mig an. Jag söker meningen!"

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Vågade jag mig bara in till direktionen! Vågade jag bara."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Jag bryts ner av denna förfärliga ovisshet om allt, av detta fruktlösa grubbel för att finna en mening, en mening."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Så går igen år efter år. Jag börjar få grå hår vid tinningarna, jag är trött, trött."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"år efter år. Djupare och djupare deprimeras jag av virrvarret, stojet, den gruvliga oredan omkring mig, djupare och djupare sjunker jag i grubbel och ovisshet om vad då meningen kan vara med allt detta."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"äntligen träffar jag på betjäningen. Den är hövlig, den har ännu inte i villervallan helt glömt bort vad man är skyldig en gäst. Man är tillmötesgående på allt sätt; men man kan ingenting göra åt saken, ingenting."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Runt omkring mig hör jag det bråkas, rivas ner, byggas upp. Jag grubblar och grubblar.Varför och varför? Varför och varför? Jag har kommit hit i den bestämda avsikten att förstå vad som menas med det alltsammans och förstå vad som varit meningen med mig själv. Jag grubblar och grubblar. Runt omkring mig hamras och larmas, rivs ner, byggs upp. ","Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

Kontrast

"Deras röster sjönk in i Olavi och stannade kvar, som märken i själen, lika tydliga som hudens ärr, minnande om glädjen som ärret om den flydda smärtan."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Han visste att det var havet han älskade och jorden som ingav honom fruktan."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"I morgon, barnets hopp, var nu hans fasa. Var han vuxen nu?"

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Han är artig och burdus samtidigt, smickrar grovt och är oförskämd."

"Lundkvist Artur","Vindingevals"

"Ty jag har ännu inte betalt för mitt upphåll. Jag väntar en penningförsändelse. Men den kommer inte. Jag äger ingenting, men jag väntar och väntar på pengar från ett bestämt håll, jag vet inte varifrån; de kommer aldrig. Och under tiden växer och växer min skuld."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Och jag hade dock drömt om att här i fred och ro komma till klarhet om så mycket, samla mig själv till något helt, få något fast och avslutat över mina tankar, bli någonting värd innan jag for bort igen. Men i denna förvirring kan jag aldrig komma till klarhet, denna oreda kan jag aldrig bringa reda i, inte heller kan jag här samla mig själv till ett ordnat helt."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Det ska rivas ner alltihop! Det ska byggas upp alltihop! Det ska rivas ner och byggas upp, ner och upp, upp och ner!"

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

Alternativ

Vår stad ligger som en halvt omkullstjälpt gryta på en sanddyn. Vintermörkret far över den som ett vatten eller ett hav. I det cyklar eller springer barnen hem när skolan är slut.

"Agneta Plejel","Hundstjärnan"

Variation

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Jag kommer från det eviga mörkret till detta hotell för flyktiga turister, jag har bråttom, jag ska vara färdig med alltsammans i en fart, önskar ro och trevnad för att riktigt kunna avnjuta stället dess behag och konstatera dess förträfflighet, varom jag hört så mycket tal."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Nu var det sagt. Enso hade hört det. Alla hade hört det. Allt hade hört det. Nu var det sagt. Aino."

"Eklöf Mats","Sländans dag"

"Jag ger mig helt hän åt min förtvivlan, min bittra missräkning. "

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Det är en tanke som gnager och gnager i mig, som aldrig lämnar mig ro; ty det är egentligen bara en."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Och jag grubblar tills jag utmattad fallar i dvala, i sömn."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Han skrattar inte åt mig, finner ingenting komiskt i mitt beteende, eller visar det åtminstone ej."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Men när jag fortsätter känner jag plötsligt all min ångest bryta fram, hör jag rösten darra av rörelse, som när en människa ropar i djupaste nöd."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Jag bryts ner av denna förfärliga ovisshet om allt, av detta fruktlösa grubbel för att finna en mening, en mening."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Jag måste spörja, måste höra mig för, jag måste försöka få veta."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Jag måste stödja mig mot någon, söka hjälp hos någon."

"Pär Lagerkvist","Den fordringsfulla gästen"

"Jag bär på mitt elände. Jag söker