Ordklass
Pronomen
Pronomen är ersättningsord. De ersätter substantiv i en mening. Stolen — den, pojken — han, flickan — hon, vädret — det. De omgivande meningarna ger pronomenet dess betydelse.
A. Personliga pronomen
| Person | Subjektsform | Objektsform |
|---|---|---|
| Singular | ||
| 1:a pers | jag | mig |
| 2:a pers | du | dig |
| 3:e pers | han | honom |
| 3:e pers | hon | henne |
| 3:e pers | den | den |
| 3:e pers | det | det |
| Plural | ||
| 1:a pers | vi | oss |
| 2:a pers | ni | er |
| 3:e pers | de | dem |
B. Possessiva pronomen
Anger ägande eller tillhörighet.
- 1:a pers sing
- min, mitt, mina
- 2:a pers sing
- din, ditt, dina
- 3:e pers sing
- hans, hennes, dess, sin, sitt
- 1:a pers plur
- vår, vårt, våra
- 2:a pers plur
- er, ert, era
- 3:e pers plur
- deras, sina
C. Reflexiva pronomen
Syftar tillbaka på subjektet i samma sats.
- 1:a pers
- mig, oss
- 2:a pers
- dig, er
- 3:e pers
- sig (sing och plur)
Hon tvättar sig. De satte sig.
D. Demonstrativa pronomen
Pekar ut något bestämt.
den, det, de, denna, detta, dessa, samme, samma, sådan, sådant, sådana.
E. Relativa pronomen
Inleder bisats som förklarar föregående ord (korrelatet).
som, vilken, vilket, vilka, vars.
Jag känner mannen som står där. Boken, vilken är röd, är min.
F. Interrogativa pronomen (frågepronomen)
Används i frågor.
vem, vad, vilken, vilket, vilka.
G. Indefinita pronomen (obestämda)
Syftar på något obestämt.
man, någon, något, några, ingen, inget, inga, all, allt, alla, var, varje, varannan, sådan, annan, mången, flera, somliga.