Ordklass

Substantiv

Substantiv är ord som benämner djur, saker, känslor, egenskaper och tillstånd. Även egennamn är substantiv. Man kan sätta en, ett eller flera framför ett substantiv.

A. Numerus (antal)

  • a) singular (ental)
  • b) plural (flertal)

Substantivets deklinationer (böjningssätt)

GrundformPlural
1. flickaflickor
2. pojkepojkar
3. bildbilder
4. skoskor
5. hjärtahjärtan
6. trädträd

B. Form

a) obestämd form
vägg, väggar, träd (en, ett, flera)
b) bestämd form
väggen, väggarna, trädet (den, det, de)

C. Genus (kön)

Pronominellt genus

1. maskulinum (han-kön)
pojke, man, herre
2. femininum (hon-kön)
flicka, kvinna, dam
3. reale (den-kön)
bänk, våning
4. neutrum (det-kön)
bord, hus

Artikelgenus

1. n-genus
en pojke, den pojken
2. t-genus
ett bord, det bordet

D. Kasus (satsdelform)

1. grundform
pojke, pojkar, pojken, pojkarna
2. genitiv (ägande)
pojkes, pojkars, pojkens, pojkarnas

E. Substantivets indelning efter betydelse

1. Konkreta substantiv

(gripbara, åskådliga för sinnena — kan ses, höras, kännas)

a) egennamn
Lars, Malmö, Aftonbladet
b) artnamn
människa, häst, äpple, fönster
c) kollektiva substantiv
folk, armé, klass, besättning
d) ämnesnamn
järn, cement, vatten, mjöl, betong

2. Abstrakta substantiv

(ogripbara, icke åskådliga). Många abstrakta substantiv kan placeras i någon av dessa grupper. De rena abstrakterna kan inte bilda plural.

a) känslor
glädje, vrede, överraskning, rädsla, lycka
b) egenskaper
styrka, flit, snabbhet, begåvning
c) tillstånd
sömn, liv, vaka
d) förlopp
tänkande, gående, tävling, ritt, slåtter
e) förhållanden
avstånd, läge, tid