Övningar

Aldrig brukade han väl visa sig på ställen långt från landsvägarna, aldrig brukade han uppsöka människors boningar.

Mats Eklöf · Sländans dag

Ansiktsfärgen hade stigit, de grå ögonen var glansiga, kring näsroten blänkte en hinna av svett. Den ljusa spetsiga mustaschen var fuktig av brännvin. Håret stod på ända, för Penttis hand for oavbrutet fram och tillbaka över skallen, som alltid då han kom i prattagen.

Mats Eklöf · Sländans dag

Björkarna borta i hagen, svepande sin lövskrud kring sig, tätare för var dag.

Mats Eklöf · Sländans dag

Byxorna är elefantiska, med sorgset nedhängande bak.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Vår stad ligger som en halvt omkullstjälpt gryta på en sanddyn. Vintermörkret far över den som ett vatten eller ett hav. I det cyklar eller springer barnen hem när skolan är slut.

Agneta Pleijel · Hundstjärnan

De andra, de som lever där orden och skratten finns, de som skulle kunna rasera hans tystnads murar, de ser honom inte, de söker honom inte, de frågar inte efter honom.

Mats Eklöf · Sländans dag

De andra, de som lever där orden och skratten finns, de som skulle kunna rasera hans tystnads murar, de ser honom inte, de söker honom inte, de frågar inte efter honom.

Mats Eklöf · Sländans dag

De hade grävt sig genom tjälen och ner till den mjuka, ångande leran, där varje spadtag sade smack och kluck som om man hade stått där och dragit upp jättekorkar.

Eyvind Johnson · Slutspel i ungdomen

De hade grävt sig genom tjälen och ner till den mjuka, ångande leran, där varje spadtag sade smack och kluck som om man hade stått där och dragit upp jättekorkar.

Eyvind Johnson · Slutspel i ungdomen

Den blekgula huden stramade över kindknotorna i det utmärglade ansiktet, de tunna blodlösa läpparna var spruckna i ett underligt grin, blottande ett par brungula tandstumpar.

Mats Eklöf · Sländans dag

- Den här boken, sa Munter plötsligt och knackade med pekfingerknogen på den uppslagna sidan.

Mats Eklöf · Sländans dag

Den rörde vingarna hela tiden , seglade aldrig fram, flög som mot ett mål.

Mats Eklöf · Sländans dag

Den sträva klangen i fars stämma, de tövande orden, den långa förlägna tystnaden mellan orden.

Mats Eklöf · Sländans dag

Deras röster sjönk in i Olavi och stannade kvar, som märken i själen, lika tydliga som hudens ärr, minnande om glädjen som ärret om den flydda smärtan.

Mats Eklöf · Sländans dag

Det blev gräl; Lögnroth tog eld i toppen och kastade ut rök och lågor, men Zachris släckte.- Det är ett d-a sätt att låta gästerna betala.

August Strindberg · Svarta fanor

Det blir ett helt kort besök.Och jag ligger om natten i min säng, där järnslåarna skära mig djupt in i ryggen, utan att kunna sova, sjuk, utmattad, söndersliten. år efter år. år efter år. Ty tiden här går med rasande fart! Knappt har man börjat förrän man är långt in i det.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Det blir ingen reda så länge jag är här,jag måste leva i denna röra, i detta stojande helvete.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Det ska rivas ner alltihop! Det ska byggas upp alltihop! Det ska rivas ner och byggas upp, ner och upp, upp och ner!

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Det är en tanke som gnager och gnager i mig, som aldrig lämnar mig ro; ty det är egentligen bara en.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Det är ju klart som djävulen att för att man ska kunna tänka redigt och djupsinnigt, för att man verkligen ska komma till något resultat, fordras att det ska vara något så när stilla och fredligt omkring en! Det är ju klart att för att man ska kunna få en överblick över det hela, fordras att allt inte ska vara i en sådan helvetes oordning!

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Det är ju klart som djävulen att för att man ska kunna tänka redigt och djupsinnigt, för att man verkligen ska komma till något resultat, fordras att det ska vara något så när stilla och fredligt omkring en! Det är ju klart att för att man ska kunna få en överblick över det hela, fordras att allt inte ska vara i en sådan helvetes oordning!

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Efter denna hälsning flyttade han tyngden från ena skinkan till den andra.

Mats Eklöf · Sländans dag

Efter varje förflyttning strömmar svetten ymnigare, ett oumbärligt sköljvatten. Ur hinken hämtar han upp hela skopor vatten och tömmer dem i sig. Det gurglar som i ett dike, och han rapar ljudligt efter hand som vattnet sjunker undan liksom avsatsvis.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Efter varje förflyttning strömmar svetten ymnigare, ett oumbärligt sköljvatten. Ur hinken hämtar han upp hela skopor vatten och tömmer dem i sig. Det gurglar som i ett dike, och han rapar ljudligt efter hand som vattnet sjunker undan liksom avsatsvis.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Efter varje förflyttning strömmar svetten ymnigare, ett oumbärligt sköljvatten. Ur hinken hämtar han upp hela skopor vatten och tömmer dem i sig. Det gurglar som i ett dike, och han rapar ljudligt efter hand som vattnet sjunker undan liksom avsatsvis.

Artur Lundkvist · Vindingevals

En dag är till ända. En kväll sänker sig som ett tryck över bröstet, över en värkande drängkropp utsträckt på en knölig brits. En dag är till ända.

Mats Eklöf · Sländans dag

En dag är till ända. En kväll sänker sig som ett tryck över bröstet, över en värkande drängkropp utsträckt på en knölig brits. En dag är till ända.

Mats Eklöf · Sländans dag

En kniv hade gått genom natten och hans gårdagar hade skurits bort av snittet och kastats undan som fiskrenset efter fångsten.

Mats Eklöf · Sländans dag

Esas trubbiga blick flackade från Olavi till det öppna fönstret och tillbaka. Hans mun gapade och Olavi såg det mörka snuset etsat i den övre tandraden.

Mats Eklöf · Sländans dag

Ett nästan stumt, flämtande skratt som skakar honom inifrån.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Falkenström tog papperet och skrev på med en vårdslös min som om tjugu tusen var en pris snus för honom.

August Strindberg · Svarta fanor

Far Santteris sorgsna blick. Han såg den framför sig, glanslöst grå som berghällen....

Mats Eklöf · Sländans dag

Färgpytsar, hyvelspån, murbruk, spik, sågbockar, huggkubbar. Lukt av färg, kitt, cement och färskt trä. Och ett skrik och ett skrål som i helvete.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Genom att tänka mycket förvärvar man en aktningsvärd flintskallighet. Det är inte endast så att huvudsvålen växer upp genom håret, utan processen försiggår ävenledes på så sätt, att hårmassorna..... förskräckt störta sig utför huvudsvålens sluttning och söka sin tillflykt i nacken och bakom öronen, där de under många år föra en ömklig tillvaro medan de avvakta skallens hopsjunkande, när detta icke sker gråna de så småningom.

Eyvind Johnson · Slutspel i ungdomen

Godsägarens vassa, spända röst skar genom dammet.

Mats Eklöf · Sländans dag

Godsägarens vassa, spända röst skar genom dammet.

Mats Eklöf · Sländans dag

Grova, brutala typer som älta cement i väldiga tråg. Svartmuskiga, tvetydiga individer som bryta upp trappuppgångarna. Underliga, misstänkta figurer som fernissa ledstänger, polera fönster, flytta belysningsarmaturen.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Gustav är kortvuxen och stabbig, nästan utan hals. Brås mest på modern, men har faderns fina långfingrade händer. Känsliga hästkännarehänder, snattarehänder, knivskärarehänder.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Gustav är kortvuxen och stabbig, nästan utan hals. Brås mest på modern, men har faderns fina långfingrade händer. Känsliga hästkännarehänder, snattarehänder, knivskärarehänder.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Han kom att tänka på en saga som mor berättat för honom en gång för länge sen, om pojken och jätten. Här stod han nu för första gången ansikte mot ansikte med den förfärliga jätten . Hur skulle hans saga sluta?

Mats Eklöf · Sländans dag

Han kände hatet och ilskan som en kvävande klump i halsen.

Mats Eklöf · Sländans dag

Han ler något förvridet bland sina kinder och hakor, flämtande under ett kvävt skratt.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Han rör sig det minsta möjliga, raglande, böljande, flåsande.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Han rör sig det minsta möjliga, raglande, böljande, flåsande.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Han rör sig det minsta möjliga, raglande, böljande, flåsande. Flyttar sig mellan stolar, hemsnickrat stadiga, dock knakande under hans tyngd. Där han släpar sig fram buktar golvbräderna under honom.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Han sa ingenting, men Olavi såg leendet dö ut i hans ansikte och en underlig glimt tändes i hans djupt liggande ögon, som en blixtsnabb reflex i ett knivblad.

Mats Eklöf · Sländans dag

Han ser den svarta västens ryggstycke blänka över Penttis böjda rygg.

Mats Eklöf · Sländans dag

Han skrattar inte åt mig, finner ingenting komiskt i mitt beteende, eller visar det åtminstone ej.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Han stödde blåskjortans ljusslitna armbågar i bordsskivan,...

Mats Eklöf · Sländans dag

Han såg belåten ut, som om han nyss funnit en peng i landsvägsgruset.

Mats Eklöf · Sländans dag

Han visste att det var havet han älskade och jorden som ingav honom fruktan.

Mats Eklöf · Sländans dag

Han ärartig och burdus samtidigt, smickrar grovt och är oförskämt.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Han är den onormalt fete, den sjuklige med hullet gungande i lösa massor, som vore han höljd i en böljande mantel av fett. Han har bröst nästan som en kvinna, slappa och utbredda, gungande vid varje rörelse.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Han är den onormalt fete, den sjuklige med hullet gungande i lösa massor, som vore han höljd i en böljande mantel av fett. Han har bröst nästan som en kvinna, slappa och utbredda, gungande vid varje rörelse.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Hans kalla fiskögon sökte Olavis men flackade undan när de funnit sitt mål.

Mats Eklöf · Sländans dag

Hon hade ett ansikte med kantiga kindknotor, fullt med skarpa rynkor, som om det var utskuret i trä.

Mats Eklöf · Sländans dag

Hon hade ett ansikte med kantiga kindknotor, fullt med skarpa rynkor, som om det var utskuret i trä.

Mats Eklöf · Sländans dag

...i går kväll då den låga solen lekte fram sitt glittrande fiskstim på havsvikens krusiga yta.

Mats Eklöf · Sländans dag

I morgon, barnets hopp, var nu hans fasa.Var han vuxen nu?

Mats Eklöf · Sländans dag

I skam, vrede, besvikelse.

Mats Eklöf · Sländans dag

Inte det språk jag talar, inte vårt språk, utan en förvridning, förvrängning, ett förringande av vårt språk, som för att förvrida, förvränga, förringa oss.

Mats Eklöf · Sländans dag

Inte det språk jag talar, inte vårt språk, utan en förvridning, förvrängning, ett förringande av vårt språk, som för att förvrida, förvränga, förringa oss.

Mats Eklöf · Sländans dag

Inte så mycket en kund som en lyssnare, bevittnare, utfyllare.

Artur Lundkvist · Vindingevals

- Ja, dom med sina stumpar, sa han vresigt och leran smackade och kluckade och var med på saken.

Eyvind Johnson · Slutspel i ungdomen

- Ja, dom med sina stumpar, sa han vresigt och leran smackade och kluckade och var med på saken.

Eyvind Johnson · Slutspel i ungdomen

Jag blir knuffad, snäst, åthutad av dessa råa människor, jag är i vägen så snart jag kommer innanför, och jag halkar, överhöljd med hånfulla tillmälen i deras smutsiga spottblakor.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Jag bryts ner av denna förfärliga ovisshet om allt, av detta fruktlösa grubbel för att finna en mening, en mening.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Jag bryts ner av denna förfärliga ovisshet om allt, av detta fruktlösa grubbel för att finna en mening, en mening.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Jag bär på mitt elände. Jag söker bära det själv. Men det blir tyngre och tyngre. Jag står inte ut. Jag dignar under det, sjunker fullkomligt samman.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Jag ger mig helt hän åt min förtvivlan, min bittra missräkning.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Jag går från morgon till kväll bland färgpytsar, hyvelspån, cement, jag kliver bland kullvräkta möbler, över färska, doftande brädhögar.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Jag kommer från det eviga mörkret till detta hotell för flyktiga turister, jag har bråttom, jag ska vara färdig med alltsammans i en fart, önskar ro och trevnad för att riktigt kunna avnjuta stället dess behag och konstatera dess förträfflighet, varom jag hört så mycket tal.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Jag kommer från det eviga mörkret till detta hotell för flyktiga turister, jag har bråttom, jag ska vara färdig med alltsammans i en fart, önskar ro och trevnad för att riktigt kunna avnjuta stället dess behag och konstatera dess förträfflighet, varom jag hört så mycket tal.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Jag måste höra mig för,jag måste spörja, kanske kan jag få veta.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Jag måste stödja mig mot någon, söka hjälp hos någon.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Jag söker meningen! Jag söker meningen! Herregud, får jag bara en gång veta vad som menas med det hela, så ska jag nog också gripa mig an. Jag söker meningen!

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Jag är förtvivlad. Jag går runt som en fåne, med ett ansikte blekt och dumt av nattvak, ängslan och meningslöst grubbel över mitt öde.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Kanske skulle jag kunna ringa på betjäningen? Kanske skulle jag kunna be en av betjäningen gå ner på kontoret och inhämta upplysningen? Jag menar, kanske skulle man kunna skriva det på en lapp?

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Kinderna spända påsar med alltför hög färg, en överdriven, lingonröd friskhet som är sjuklig.Stora ytor att raka, som en bakdel. Men raka sig måste han för att för att inte den ljusa, tunna skäggstubben ska komma honom att se ut som något möglande, som en från augusti överbliven fullmåne.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Kinderna spända påsar med alltför hög färg, en överdriven, lingonröd friskhet som är sjuklig.Stora ytor att raka, som en bakdel. Men raka sig måste han för att för att inte den ljusa, tunna skäggstubben ska komma honom att se ut som något möglande, som en från augusti överbliven fullmåne.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Landsvägen lyste onaturligt ljus, som en blek arm pekande framåt i ovissheten.

Mats Eklöf · Sländans dag

Lunte sträckte på halsen, lyfte huvudet, tittade.

Eyvind Johnson · Slutspel i ungdomen

Mannen tycktes född med glasögon, ty ingen hade sett hans blickar, troligen därför att de onaturligt stora ögonen, två halvlegade ankägg, alltid voro blodsprängda av whisky och gula av tobak och raseri.

August Strindberg · Svarta fanor

Mannen tycktes född med glasögon, ty ingen hade sett hans blickar, troligen därför att de onaturligt stora ögonen, två halvlegade ankägg, alltid voro blodsprängda av whisky och gula av tobak och raseri.

August Strindberg · Svarta fanor

Max rökte och blåste ut ringar som vindade upp sig likt garnhärvor eller svängde omkring i älvdansar.

August Strindberg · Svarta fanor

Max rökte och blåste ut ringar som vindade upp sig likt garnhärvor eller svängde omkring i älvdansar.

August Strindberg · Svarta fanor

Med samma leende fattar han ibland en fet höna mellan händerna, stryker henne tills hon domnar av och bryter sen stilla hennes nacke.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Men denna gång, då han sakta drog igen dörren och såg Esa slukas av den snabbt avsmalnande dörrspringan, kände han också något annat - ett plötsligt medlid- ande, en önskan att sträcka ut handen mot denna motbjudande figur, väcka honom, tilltala honom, införliva honom i en gemenskap.

Mats Eklöf · Sländans dag

Men denna gång, då han sakta drog igen dörren och såg Esa slukas av den snabbt avsmalnande dörrspringan, kände han också något annat - ett plötsligt medlidande, en önskan att sträcka ut handen mot denna motbjudande figur, väcka honom, tilltala honom, införliva honom i en gemenskap.

Mats Eklöf · Sländans dag

Men i denna förvirring kan jag aldrig komma till klarhet, denna oreda kan jag aldrig bringa reda i, inte heller kan jag här samla mig själv till ett ordnat helt.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Men när han sitter där hopsjunken på en rankig stol i drängstugans grumliga eftermiddagar, kämpande mot den meningslösa trötthet som är arbetsveckans enda gåva honom, då ser Olavi Pentti.

Mats Eklöf · Sländans dag

Men när han sitter där hopsjunken på en rankig stol i drängstugans grumliga eftermiddagar, kämpande mot den meningslösa trötthet som är arbetsveckans enda gåva till honom, då ser Olavi Pentti.

Mats Eklöf · Sländans dag

Men när jag fortsätter känner jag plötsligt all min ångest bryta fram, hör jag rösten darra av rörelse, som när en människa ropar i djupaste nöd.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Men när jag fortsätter känner jag plötsligt all min ångest bryta fram, hör jag rösten darra av rörelse, som när en människa ropar i djupaste nöd.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Meningen! Meningen!Nej, själv kan jag inte finna den! Själv kan jag inte!

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Middagen började klockan sju, för då blev man av med gästerna i god tid. Innan soppan kom fram, blev ju tyst som vanligt, och sexton högerhänder syntes rulla brödkulor, så att bordet liknade en ebbstrand med krälande krabbor.

August Strindberg · Svarta fanor

Murar Sundgren söp knappast, rökte inte, tuggade inte snus och försökte inte göra sig duktig.

Eyvind Johnson · Slutspel i ungdomen

- Nej, svarade Jenny, men så häftigt att det hördes hon ljög.- Då kan han ha't som han har't, svarade Falkenström, liksom om han replikerat hennes jakande svar och översatt hennes lögn.

August Strindberg · Svarta fanor

Nu måste han åter böja sig efter brödbiten - och han hade den konstiga känslan att tiden gick ifrån honom, smet förbi, medan han böjde sig.

Eyvind Johnson · Slutspel i ungdomen

Nu står Olavi åter i det flödande, alldeles vita solljuset som skär som rakblad i ögonen.

Mats Eklöf · Sländans dag

Nu var det sagt. Enso hade hört det. Alla hade hört det. Allt hade hört det. Nu var det sagt.

Mats Eklöf · Sländans dag

Nu var det sagt. Enso hade hört det. Alla hade hört det. Allt hade hört det. Nu var det sagt.Aino.

Mats Eklöf · Sländans dag

När han talar låter det som en orgel med bristfällig lufttillförsel, med rösten avbruten eller bortdöende bland flämtningar.

Artur Lundkvist · Vindingevals

När han talar låter det som en orgel med bristfällig lufttillförsel, med rösten avbruten eller bortdöende bland flämtningar.

Artur Lundkvist · Vindingevals

När Zachris kom ner såg han anskrämlig ut; näsan hade sjunkit in och låg som en nysatt potatis i fårorna kring mustaschen.

August Strindberg · Svarta fanor

När Zachris kom ner såg han anskrämlig ut; näsan hade sjunkit in och låg som en nysatt potatis i fårorna kring mustaschen. I sömnen tycktes all ondskor ha kokat ihop till sprängämnen, och när han fann Jenny ensam, tände han på ogenerat.- Va är det för ett d-a sätt att duka kokottsupé i förmaket så att jag ska gå som ett åtlöje för pigorna.

August Strindberg · Svarta fanor

-Och då fick hjälparna hålla käft när montörerna yttrade sig, sade han och spetsade blicken. Den var så vass att man kunnat sy ihop ett par skor med den.

Eyvind Johnson · Slutspel i ungdomen

Och där långt bortifrån tycktes den komma svävande, frågan, som ett maskrosfrö och slå rot i hans hjärna:- Varför blev just jag utvald?

Mats Eklöf · Sländans dag

Och jag grubblar tills jag utmattad fallar i dvala, i sömn.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Och jag hade dock drömt om att här i fred och ro komma till klarhet om så mycket, samla mig själv till något helt, få något fast och avslutat över mina tankar, bli någonting värd innan jag for bort igen.Men i denna förvirring kan jag aldrig komma till klarhet, denna oreda kan jag aldrig bringa reda i, inte heller kan jag här samla mig själv till ett ordnat helt.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Och jag hade dock drömt om att här i fred och ro komma till klarhet om så mycket, samla mig själv till något helt, få något fast och avslutat över mina tankar, bli någonting värd innan jag for bort igen.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Och jag ligger om natten i min säng, där järnslåarna skära mig djupt in i ryggen, utan att kunna sova, sjuk, utmattad, söndersliten. år efter år. år efter år. Ty tiden här går med rasande fart! Knappt har man börjat förrän man är långt in i det.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Och jag ligger om natten i min säng, där järnslåarna skära mig djupt in i ryggen, utan att kunna sova, sjuk, utmattad, söndersliten. år efter år. år efter år. Ty tiden här går med rasande fart! Knappt har man börjat förrän man är långt in i det.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Och jag ligger om natten i min säng, där järnslåarna skära mig djupt in i ryggen, utan att kunna sova, sjuk, utmattad, söndersliten. år efter år. år efter år. Ty tiden här går med rasande fart! Knappt har man börjat förrän man är långt in i det.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Och nu stod Olavi där, förvirrad, brydd, överrumplad av sig själv, med sin bekännelse ännu dallrande i luften.

Mats Eklöf · Sländans dag

Och nu stod Olavi där, förvirrad, brydd, överrumplad av sig själv, med sin bekännelse ännu dallrande i luften.

Mats Eklöf · Sländans dag

Och när Pentti var full kunde han låta de mest häpnandsväckande ord tumla om mellan drängstugans fyra väggar, rumstera i den gamla nötta gråheten, skaka om drängkropparna ordentligt.

Mats Eklöf · Sländans dag

Och så är allt upp och nervänt. Möblerna upptornade i stora travar ute i hallen, målare som måla om väggar och tak, snickare som vända golven och sätta upp ny panel, hamra, bulta, spika.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Olavi följde måsens tysta flykt över himlen. Från gryningsglöden, över gråheten, in i det blå mörkret.

Mats Eklöf · Sländans dag

Olavi hade suttit tyst, tittat ned i backen där några kolsvarta, förtorkade och förkrympta tångruskor rasslat svagt i kvällsbrisen.

Mats Eklöf · Sländans dag

Olavi kunde inte hindra sina tankar att kretsa, som en fluga runt en het fläsksvål, kring hämnd.

Mats Eklöf · Sländans dag

Olavi kände risporna av godsägarens röst i sin hud.

Mats Eklöf · Sländans dag

Olavi såg Esa försvinna i dörröppningen, krumryggad, grå, tassande som en stor råtta som hasar in i sitt hål.

Mats Eklöf · Sländans dag

Olavi såg Esa försvinna i dörröppningen, krumryggad, grå, tassande som en stor råtta som hasar in i sitt hål.

Mats Eklöf · Sländans dag

Olavi ville helst undvika att hamna i enrum med Esa, som vid deras flyktiga möte tidigare på dagen gjort ett obehagligt intryck på honom. Han mindes det fuktiga, lösa handslaget, den stripiga luggen över den bortvända blicken och strålglansen av snusk kring den hopfallna gestalten.

Mats Eklöf · Sländans dag

Olavis röst var låg, men den tycktes ändå stiga mot vårhimlen som ett rop, fylla rymden, omsluta byggnader, gårdsplan, lindar och hagar som en stor kupad hand.

Mats Eklöf · Sländans dag

Olavis röst var låg, men den tycktes ändå stiga mot vårhimlen som ett rop, fylla rymden, omsluta byggnader, gårdsplan, lindar och hagar som en stor kupad hand.

Mats Eklöf · Sländans dag

Olavis röst var låg, men den tycktes ändå stiga mot vårhimlen som ett rop, fylla rymden, omsluta byggnader, gårdsplan, lindar och hagar som en stor kupad hand.

Mats Eklöf · Sländans dag

Olavis röst var låg, men den tycktes ändå stiga mot vårhimlen som ett rop, fylla rymden, omsluta byggnader, gårdsplan, lindar och hagar som en stor kupad hand.

Mats Eklöf · Sländans dag

Orienterar sig bland nymodigheterna och planerar inköp på lång sikt.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Oskar Kron talar ett blandspråk: ett fint stadstal insprängt med grov bonddialekt, väl omrört som murbruk, så att det låter som om två personer talade i mun på varandra.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Oskar Kron talar ett blandspråk: ett fint stadstal insprängt med grov bonddialekt, väl omrört som murbruk, så att det låter som om två personer talade i mun på varandra.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Pentti vände sig mot en silvergrå uthusbyggnad, från vars sotiga skorstensmynning en tunn rök steg upp, tvinnades till trådar av den stilla brisen för att till slut pressas ned och upplösas över den grusade gårdsplanen.

Mats Eklöf · Sländans dag

Penttis röst lät annorlunda härinne. Mörk och dov fortfarande men inte alls så myndigt bullrande som i allén och därute på gården. Stillsamt och försynt som vid en sjukbädd.

Mats Eklöf · Sländans dag

Runt omkring mig hör jag det bråkas, rivas ner, byggas upp. Jag grubblar och grubblar.Varför och varför? Varför och varför?

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Runt omkring mig hör jag det bråkas, rivas ner, byggas upp. Jag grubblar och grubblar.Varför och varför? Varför och varför? Jag har kommit hit i den bestämda avsikten att förstå vad som menas med det alltsammans och förstå vad som varit meningen med mig själv. Jag grubblar och grubblar. Runt omkring mig hamras och larmas, rivs ner, byggs upp.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Saftiga svordomar och ovanliga prydnadsord glimmar till likt fiskdrag i det flödande snacket. Oskar Kron talar fort, med salivstänk och smidig tunga, med snärt på orden som om han ledsagade dem med piskknallar, vilket han ju ibland också gör.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Saftiga svordomar och ovanliga prydnadsord glimmar till likt fiskdrag i det flödande snacket. Oskar Kron talar fort, med salivstänk och smidig tunga, med snärt på orden som om han ledsagade dem med piskknallar, vilket han ju ibland också gör.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Saftiga svordomar och ovanliga prydnadsord glimmar till likt fiskdrag i det flödande snacket. Oskar Kron talar fort, med salivstänk och smidig tunga, med snärt på orden som om han ledsagade dem med piskknallar, vilket han ju ibland också gör.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Sakta skruvades morgondagen fram i nattens tystnad.

Mats Eklöf · Sländans dag

Sen till Lindins butik, där han uppfyller den kvidande skinnsoffan och låter blicken vandra över hyllorna, liksom en tunga drar över tänder med goda matrester i.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Sen till Lindins butik, där han uppfyller den kvidande skinnsoffan

Artur Lundkvist · Vindingevals

Skrik och oväsen, brädstaplar, tegel, leriga byggnadsställningar. Råa karlar, svordomar, spottblakor som man halkar på.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Snart mötte de gårdsfolk. Aulikki på väg från avträdet, långsamt klivande, med sömnen kvar i kroppen och den svaga dasslukten kvar i sjalen över axlarna.

Mats Eklöf · Sländans dag

Snart skulle inget skilja honom från den dag som stod där som en kallgrå mur över hans livsväg.

Mats Eklöf · Sländans dag

Snyter sig snabbt i nypan, snoret utblåst som ett skott snett i marken. Och spottstrålen likadant, fräsande till mot jorden.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Snyter sig snabbt i nypan, snoret utblåst som ett skott snett i marken. Och spottstrålen likadant, fräsande till mot jorden.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Stora ytor att raka, som en bakdel. Men raka sig måste han för att för att inte den ljusa, tunna skäggstubben ska komma honom att se ut som något möglande, som en från augusti överbliven fullmåne.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Svaret var tvekande, Olavis röst var matt, torr, klanglös, men Enso lät sig nöja.

Mats Eklöf · Sländans dag

Svaret var tvekande, Olavis röst var matt, torr, klanglös, men Enso lät sig nöja.

Mats Eklöf · Sländans dag

Så går igen år efter år. Jag börjar få grå hår vid tinningarna, jag är trött, trött.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Till slut hasade Pentti med tunga steg runt bordet och slog sig ned mittemot Olavi.

Mats Eklöf · Sländans dag

Till slut steg han försiktigt upp, undvek den knarrande golvtiljan två steg från sängkanten, smög fram till fönstret och drog gardinen åt sidan.

Mats Eklöf · Sländans dag

Ur hinken hämtar han upp hela skopor vatten och tömmer dem i sig. Det gurglar som i ett dike, och han rapar ljudligt efter hand som vattnet sjunker undan liksom avsatsvis.

Artur Lundkvist · Vindingevals

Ur hinken hämtar han upp hela skopor vatten och tömmer dem i sig. Det gurglar som i ett dike, och han rapar ljudligt efter hand som vattnet sjunker undan liksom avsatsvis.

Artur Lundkvist · Vindingevals

- Vad var det om! skriker han hövligt, men redan långt borta.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

Vågade jag mig bara in till direktionen! Vågade jag bara.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

- å det var ingenting, säger jag, tar upp min klocka och ställer den en halv dag tillbaka..

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

å gud, det är förfärligt, jag har ingen rätt att vistas här, inte ens här, inte ens i detta helvete.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

år efter år. Djupare och djupare deprimeras jag av virrvarret, stojet, den gruvliga oredan omkring mig, djupare och djupare sjunker jag i grubbel och ovisshet om vad då meningen kan vara med allt detta.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

år efter år. Djupare och djupare deprimeras jag av virrvarret, stojet, den gruvliga oredan omkring mig, djupare och djupare sjunker jag i grubbel och ovisshet om vad då meningen kan vara med allt detta.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

år efter år. år efter år. Jag åldras, jag blir en gammal gubbe med tovigt vitt hår, mina händer blir rynkiga, mina läppar dallra.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

ännu dallrade i luften hans bekännelse som lärkans sång över åkertegen.

Mats Eklöf · Sländans dag

äntligen träffar jag på betjäningen. Den är hövlig, den har ännu inte i villervallan helt glömt bort vad man är skyldig en gäst. Man är tillmötesgående på allt sätt; men man kan ingenting göra åt saken, ingenting.

Pär Lagerkvist · Den fordringsfulla gästen

över den gyllene huvudbyggnaden, över uthusens silverträ, över den tomma bänken vid gräsmattskantens, över brunnslockets blankslitna trähandtag.

Mats Eklöf · Sländans dag

över svenskens ägor, ja, över hela Jormala by svävade ordet, uppfyllande allt, inträngande överallt - i herrskapets salonger, i drängars och pigors kammare, i lagård och loft i björkarnas späda kronor och i flyttblocket under dem.

Mats Eklöf · Sländans dag

över svenskens ägor, ja, över hela Jormala by svävade ordet, uppfyllande allt, inträngande överallt - i herrskapets salonger, i drängars och pigors kammare, i lagård och loft i björkarnas späda kronor och i flyttblocket under dem.

Mats Eklöf · Sländans dag