Personskildring

Tolv undergrupper med exempel på hur författare bygger trovärdiga karaktärer.

Egenskaper

3 exempel Öva 1

"Oskar Kron talar ett blandspråk: ett fint stadstal insprängt med grov bonddialekt, väl omrört som murbruk, så att det låter som om två personer talade i mun på varandra."

"Saftiga svordomar och ovanliga prydnadsord glimmar till likt fiskdrag i det flödande snacket. Oskar Kron talar fort, med salivstänk och smidig tunga, med snärt på orden som om han ledsagade dem med piskknallar, vilket han ju ibland också gör."

"Han är artig och burdus samtidigt, smickrar grovt och är oförskämt."

Vanor

3 exempel Öva 4

"Ett nästan stumt, flämtande skratt som skakar honom inifrån."

"Snyter sig snabbt i nypan, snoret utblåst som ett skott snett i marken. Och spottstrålen likadant, fräsande till mot jorden."

"Efter varje förflyttning strömmar svetten ymnigare, ett oumbärligt sköljvatten. Ur hinken hämtar han upp hela skopor vatten och tömmer dem i sig. Det gurglar som i ett dike, och han rapar ljudligt efter hand som vattnet sjunker undan liksom avsatsvis."

Ansikte

7 exempel Öva 8

"Hon hade ett ansikte med kantiga kindknotor, fullt med skarpa rynkor, som om det var utskuret i trä."

"Den blekgula huden stramade över kindknotorna i det utmärglade ansiktet, de tunna blodlösa läpparna var spruckna i ett underligt grin, blottande ett par brungula tandstumpar."

"Esas trubbiga blick flackade från Olavi till det öppna fönstret och tillbaka. Hans mun gapade och Olavi såg det mörka snuset etsat i den övre tandraden."

"Ansiktsfärgen hade stigit, de grå ögonen var glansiga, kring näsroten blänkte en hinna av svett. Den ljusa spetsiga mustaschen var fuktig av brännvin. Håret stod på ända, för Penttis hand for oavbrutet fram och tillbaka över skallen, som alltid då han kom i prattagen."

"Kinderna spända påsar med alltför hög färg, en överdriven, lingonröd friskhet som är sjuklig. Stora ytor att raka, som en bakdel. Men raka sig måste han för att inte den ljusa, tunna skäggstubben ska komma honom att se ut som något möglande, som en från augusti överbliven fullmåne."

"Han ler något förvridet bland sina kinder och hakor, flämtande under ett kvävt skratt."

"När Zachris kom ner såg han anskrämlig ut; näsan hade sjunkit in och låg som en nysatt potatis i fårorna kring mustaschen."

Ögon

6 exempel Öva 1

"Hans kalla fiskögon sökte Olavis men flackade undan när de funnit sitt mål."

"Mannen tycktes född med glasögon, ty ingen hade sett hans blickar, troligen därför att de onaturligt stora ögonen, två halvlegade ankägg, alltid voro blodsprängda av whisky och gula av tobak och raseri."

"Far Santteris sorgsna blick. Han såg den framför sig, glanslöst grå som berghällen…"

"Han sa ingenting, men Olavi såg leendet dö ut i hans ansikte och en underlig glimt tändes i hans djupt liggande ögon, som en blixtsnabb reflex i ett knivblad."

"— Och då fick hjälparna hålla käft när montörerna yttrade sig, sade han och spetsade blicken. Den var så vass att man kunnat sy ihop ett par skor med den."

"Hans ögon var gula som tenortabletter som man sugit ganska länge på och han såg häpen ut."

Hår

Ingen exempelsamling finns för den här figuren.

Kläder

2 exempel Öva 2

"Han stödde blåskjortans ljusslitna armbågar i bordsskivan…"

"Byxorna är elefantiska, med sorgset nedhängande bak."

Kroppsbyggnad

2 exempel Öva 2

"Gustav är kortvuxen och stabbig, nästan utan hals. Brås mest på modern, men har faderns fina långfingrade händer. Känsliga hästkännarehänder, snattarehänder, knivskärarehänder."

"Han är den onormalt fete, den sjuklige med hullet gungande i lösa massor, som vore han höljd i en böljande mantel av fett. Han har bröst nästan som en kvinna, slappa och utbredda, gungande vid varje rörelse."

Kroppshållning

3 exempel Öva 2

"Olavi såg Esa försvinna i dörröppningen, krumryggad, grå, tassande som en stor råtta som hasar in i sitt hål."

"Men när han sitter där hopsjunken på en rankig stol i drängstugans grumliga eftermiddagar, kämpande mot den meningslösa trötthet som är arbetsveckans enda gåva honom, då ser Olavi Pentti."

"Han ser den svarta västens ryggstycke blänka över Penttis böjda rygg."

Rörelse

3 exempel Öva 4

"Han rör sig det minsta möjliga, raglande, böljande, flåsande. Flyttar sig mellan stolar, hemsnickrat stadiga, dock knakande under hans tyngd. Där han släpar sig fram buktar golvbräderna under honom."

"Efter denna hälsning flyttade han tyngden från ena skinkan till den andra."

"Till slut hasade Pentti med tunga steg runt bordet och slog sig ned mittemot Olavi."

Röst

5 exempel Öva 4

"När han talar låter det som en orgel med bristfällig lufttillförsel, med rösten avbruten eller bortdöende bland flämtningar."

"Penttis röst lät annorlunda härinne. Mörk och dov fortfarande men inte alls så myndigt bullrande som i allén och därute på gården. Stillsamt och försynt som vid en sjukbädd."

"Svaret var tvekande, Olavis röst var matt, torr, klanglös, men Enso lät sig nöja."

"Olavis röst var låg, men den tycktes ändå stiga mot vårhimlen som ett rop, fylla rymden, omsluta byggnader, gårdsplan, lindar och hagar som en stor kupad hand."

"Olavi kände risporna av godsägarens röst i sin hud."

Tillbehör

Ingen exempelsamling finns för den här figuren.

Personskildring (olika undergrupper)

3 exempel Öva 3

"Olavi ville helst undvika att hamna i enrum med Esa, som vid deras flyktiga möte tidigare på dagen gjort ett obehagligt intryck på honom. Han mindes det fuktiga, lösa handslaget, den stripiga luggen över den bortvända blicken och strålglansen av snusk kring den hopfallna gestalten."

"Snart mötte de gårdsfolk. Aulikki på väg från avträdet, långsamt klivande, med sömnen kvar i kroppen och den svaga dasslukten kvar i sjalen över axlarna."

"År efter år. År efter år. Jag åldras, jag blir en gammal gubbe med tovigt vitt hår, mina händer blir rynkiga, mina läppar dallra."